Projekteringsinmätning – underlaget som avgör resten av projektet

Projekteringsinmätning är den mätning som görs innan något ritas, och som beskriver hur platsen faktiskt ser ut: marknivåer, befintliga byggnader, vägar, vegetation, ledningar och gränser. Allt som projekteras senare vilar på den beskrivningen. Är den komplett och korrekt flyter projekteringen på. Är den ofullständig upptäcks det nästan alltid först i produktionen, när det är dyrast att åtgärda.

Den här artikeln går igenom vad en projekteringsinmätning ska innehålla, hur den skiljer sig från grundkarta och nybyggnadskarta, hur det som ligger under mark hanteras, och vad du bör kravställa i beställningen för att få ett underlag som håller hela vägen till relationshandling.

Vad är projekteringsinmätning?

Projekteringsinmätning är en detaljmätning av befintliga förhållanden, utförd för att ge projektörerna ett verifierat digitalt underlag att rita på. Till skillnad från en inmätning under produktion, som dokumenterar det som byggts, beskriver projekteringsinmätningen utgångsläget.

Arbetet består av tre delar som alla måste hålla:

• Etablering. Mätningen knyts till projektets referenssystem via kända punkter, i Stockholmsområdet normalt SWEREF 99 18 00 i plan och RH 2000 i höjd. Vi förklarar systemen i artikeln om SWEREF 99 och RH 2000.
• Detaljmätning. Objekt och nivåer mäts in i fält enligt en överenskommen omfattning och kodlista.
• Leverans. Data bearbetas, kodas och levereras i avtalade format, tillsammans med en redovisning av metod och uppnådd mätosäkerhet.

Lantmäteriets handböcker i mät- och kartfrågor (HMK) beskriver hur momenten ska utföras och redovisas. För det här arbetet är HMK – Terrester detaljmätning och HMK – GNSS-baserad detaljmätning de naturliga referenserna att hänvisa till i ett förfrågningsunderlag.

Vad ett projekteringsunderlag ska innehålla

Omfattningen styrs av projektet, men ett komplett underlag innehåller normalt:

• Marknivåer i tillräcklig täthet för att beskriva terrängens form, inte bara enstaka punkter.
• Befintliga byggnader och anläggningar inmätta med husliv, inklusive sockelhöjder och eventuella källarnedgångar.
• Hårdgjorda ytor – vägkanter, kantsten, trottoarer, parkeringsytor och deras höjder.
• Brunnar och ledningar i mark med lock- och bottenhöjd där de är åtkomliga.
• Vegetation – stammar, kronutbredning och höjd på träd som ska bevaras eller fällas.
• Fastighetsgränser och gränspunkter så långt de går att återfinna i fält.
• Stödmurar, slänter, staket och andra fysiska hinder som påverkar byggbarheten.
• Anslutningspunkter för vatten, spillvatten, dagvatten, el och fjärrvärme.

Till det kommer metadata: koordinat- och höjdsystem, mätmetod, datum, utförare och uppnådd noggrannhet. HMK – Geodatakvalitet ger strukturen för hur den redovisningen bör se ut.

Grundkarta, nybyggnadskarta och projekteringsunderlag

De tre begreppen blandas ihop ofta, men är olika saker med olika avsändare och olika syfte.

Grundkartan är det kartunderlag som tas fram inför detaljplanearbete. Lantmäteriet har en egen handbok för den, HMK – Grundkarta, och den redovisar fastighetsindelning, befintliga förhållanden och planbestämmelser i ett område.

Nybyggnadskartan upprättas av kommunens byggnadsnämnd inför bygglov. Enligt plan- och bygglagen ska nämnden tillhandahålla en sådan om det behövs för prövningen inom sammanhållen bebyggelse och sökanden begär det. Den är ett myndighetsunderlag över fastigheten, inte ett projekteringsunderlag. Vi går igenom den i detalj i artikeln om nybyggnadskarta.

Projekteringsinmätningen beställs av byggherren eller projektören och anpassas efter vad som faktiskt ska projekteras. Den går normalt djupare än både grundkarta och nybyggnadskarta i det område som berörs, och är den enda av de tre som kan kravställas mot projektets egna behov.

Att en nybyggnadskarta finns betyder alltså inte att projekteringsunderlaget är klart. Det omvända gäller också: en projekteringsinmätning ersätter inte den nybyggnadskarta som bygglovsprövningen kräver.

Det som ligger under mark

Den vanligaste luckan i ett projekteringsunderlag är ledningar. De syns inte, de är sällan korrekt dokumenterade i äldre handlingar, och en avgrävning kostar långt mer än inmätningen hade gjort.

Första steget är en förfrågan i Ledningskollen, en kostnadsfri tjänst som drivs av Post- och telestyrelsen. Du markerar arbetsområdet på en karta, varpå berörda ledningsägare – över 1 300 deltar – återkommer med kartunderlag eller utsättning på plats. Det är ledningsägarna själva, inte tjänsten, som svarar för uppgifterna.

Ledningskollen ger dock sällan hela bilden. Äldre ledningar kan saknas, lägesuppgifter kan vara schematiska, och privata ledningar inom fastigheten omfattas normalt inte. Kompletterande metoder blir därför ofta nödvändiga: inmätning av brunnar och åtkomliga ledningar i fält, provgropar i kritiska lägen, eller markradar där osäkerheten är stor.

En rimlig ordning är att begära Ledningskollen tidigt, mäta in det som går att nå i samband med projekteringsinmätningen, och spara provgropar till de punkter där konflikten faktiskt riskerar att uppstå.

Metoderna och när de passar

• Totalstation för detaljer som kräver hög noggrannhet och där sikt finns – husliv, kantsten, brunnar, gränspunkter.
• GNSS och nät-RTK för öppna ytor och snabb inmätning av terräng, där centimeternivå räcker.
• Terrester laserskanning för komplexa geometrier, fasader och trånga utrymmen där punkttäthet betyder mer än enskilda mått. Se vår tjänst för 3D-skanning.
• Drönare för stora ytor, terrängmodeller och volymer. Vi anger 2–4 centimeters noggrannhet för våra drönaruppdrag, vilket räcker gott för markprojektering men inte för stommått.

I de flesta projekt kombineras metoderna. Drönaren tar terrängen, totalstationen tar detaljerna, och skannern används där geometrin är för komplicerad för punktvis mätning. Underlaget levereras sedan som en enda samlad produkt i projektets koordinatsystem.

När i projektet ska inmätningen göras?

Så tidigt som möjligt, och i vilket fall innan projekteringen börjar på allvar. En inmätning som kommer in efter att systemhandlingen är klar leder nästan alltid till omprojektering.

Inmätningen kräver inget bygglov – den är en förberedande åtgärd och kan utföras när som helst under året, även om snötäcke och tät vegetation försämrar möjligheten att beskriva markytan korrekt. Ska marken mätas in vintertid bör det framgå av leveransredovisningen, så att nästa led vet vilken osäkerhet som gäller.

Ett vanligt och billigt grepp är att komplettera inmätningen i etapper: ett första underlag för systemhandling, och en kompletterande mätning av det som behöver detaljeras när projekteringen kommit längre.

Kravställ leveransen

Det som inte står i beställningen kommer sällan med i leveransen. Fyra punkter är värda att skriva ut:

1. Omfattning. Vilket område, vilka objekttyper, och hur tätt marknivåerna ska mätas.
2. Referenssystem. Plan- och höjdsystem angivet med full beteckning, inte bara ”SWEREF”.
3. Noggrannhet. Toleranskrav per objekttyp, gärna med hänvisning till HMK eller beställarens egna tekniska krav.
4. Format och kodlista. DWG, LandXML, punktlistor eller IFC – och vilken kodlista objekten ska redovisas i.

Det femte, som ofta glöms, är leveransredovisningen: ett dokument som anger vad som mätts, hur, när och med vilken uppnådd osäkerhet. Utan den går det inte att i efterhand avgöra om en avvikelse beror på bygget eller på underlaget. Samma dokumentation är dessutom utgångspunkten för projektets relationshandlingar.

Vad ofullständigt underlag kostar

Att fel i kartunderlaget får verkliga konsekvenser är inte en teoretisk oro. I ett avgörande från Svea hovrätt 2016 hade höjdvärdena i en kommunal nybyggnadskarta inte stämt med verkligheten. På grund av en felaktig höjd för arbetsfixen hamnade huvudbyggnadens sockelhöjd omkring 40 centimeter lägre än vad bygglovet angav. Hovrätten fann att kommunen ansvarade för den felaktiga höjdangivelsen och att fastighetsägaren hade rätt till skadestånd för den förmögenhetsskada felet orsakat.

Fallet gällde en nybyggnadskarta och inte en konsultinmätning, men principen är densamma: fyra decimeters höjdfel i underlaget blev ett skadeståndsärende. Samma mekanism gäller när en ledning saknas i underlaget, när en marknivå är interpolerad i stället för mätt, eller när underlaget levererats i fel höjdsystem.

Den praktiska slutsatsen är enkel. Projekteringsinmätningen är en av de billigaste posterna i projektet och en av de mest verkningsfulla. Det som sparas in där betalas tillbaka med ränta i produktionen. Läs mer om hur hela kedjan hänger ihop i artikeln om inmätning och utsättning i byggprojekt.

Vanliga frågor om projekteringsinmätning

Ivacom utför projekteringsinmätning för bygg- och anläggningsprojekt i Stockholmsområdet, med totalstation, GNSS, laserskanning och drönare, och levererar verifierat underlag direkt till CAD- och BIM-miljö. Hör av dig med projektets förutsättningar så föreslår vi omfattning och metod.

Källor

• Lantmäteriet, HMK – Handbok i mät- och kartfrågor (Terrester detaljmätning 2021, GNSS-baserad detaljmätning 2021, Grundkarta 2025, Geodatakvalitet 2017)
• Boverket, PBL kunskapsbanken – Utstakning och lägeskontroll, inklusive byggnadsnämndens ansvar för nybyggnadskartan och Svea hovrätts dom 2016-06-16, mål nr T 6881-15
• Plan- och bygglag (2010:900) 12 kap. 4 §
• Ledningskollen, tjänst som drivs av Post- och telestyrelsen