Maskinstyrning och modelldata – så får grävmaskinen rätt underlag

En grävmaskin med maskinstyrning gräver exakt. Det är poängen med utrustningen, och det är också problemet. Maskinen ställer inga frågor om modellen den arbetar mot. Är modellen fel gräver maskinen fel – med samma precision, hela dagen, över hela sträckan, utan att någon på plats har anledning att misstänka något.

Maskinstyrning har därför flyttat tyngdpunkten i anläggningsmätning. Den kritiska insatsen är inte längre att sätta ut käppar framför maskinen. Den är att se till att modelldatan i maskinen stämmer, att den är knuten till rätt referens, och att resultatet kontrolleras mot något annat än den modell maskinen själv använde.

Vad maskinstyrning faktiskt är

Ett maskinstyrningssystem vet var skopan, bladet eller tanden befinner sig i förhållande till en digital modell av det som ska byggas. Positionen bestäms antingen med GNSS-mottagare på maskinen eller med en totalstation som följer ett prisma på maskinen, kombinerat med givare som mäter bommens och skopans vinklar.

Det ger operatören en kontinuerlig redovisning av avståndet till projekterad yta – hur många centimeter som återstår, var lutningen ligger, om skopan är över eller under. Systemen delas vanligen i två nivåer. Maskinguidning visar läget för operatören, som styr själv. Maskinstyrning i strikt mening låter systemet styra hydrauliken så att redskapet följer modellen automatiskt.

Den praktiska följden i båda fallen är densamma: utsättningen flyttar in i maskinen. Där käppar och profiler tidigare bar informationen bär nu en fil den. Och en fil kan vara fel på sätt som en käpp inte kan.

Projekteringsmodell och maskinmodell är inte samma sak

Det här är den vanligaste missuppfattningen hos beställare. Att det finns en 3D-modell i projektet betyder inte att det finns modelldata som fungerar i en maskin.

Projekteringsmodellen är byggd för att beskriva den färdiga anläggningen och för att kunna granskas och samordnas. Den innehåller geometri, egenskaper, lager och ofta mer information än någon maskin kan hantera. Den grafiska modellen är, som det uttrycks i SBUF:s branschgemensamma genomgång av ämnet, ”en publicering och förenkling av projekterad data” – och olika programvaror ”arbetar alla mot olika typer av databaser”.

Maskinmodellen är något annat: en avskalad beskrivning av en yta som ska byggas, uppdelad så att maskinen kan arbeta mot den. I det branschgemensamma underlaget uttrycks kravet som att anläggningsmodeller vid leverans ”ska delas upp i delsträckor och produktionslager (exempelvis terrass, bundet bärlager mm)”, och att leveransen för bästa effektivitet bör ”bestå av räknad linjeföring samt linjemodell och ytmodell för respektive produktionslager”.

Varför delas den upp? Dels för att maskinens dator har begränsad kapacitet – i samma underlag anges att storleken på respektive leveransfil måste begränsas till omkring tre megabyte, med delsträckor i storleksordningen 500 meter och en överlappszon på exempelvis tio meter mellan dem. Dels för att ett produktionslager åt gången är det som faktiskt byggs. En modell som innehåller terrass, bärlager och slitlager samtidigt tvingar operatören att välja rätt yta hela dagen, vilket är en felkälla utan motsvarande nytta.

De sifferuppgifterna kommer från ett arbete publicerat 2012. Hårdvaran har utvecklats sedan dess och dagens maskindatorer hanterar större filer. Principen är dock oförändrad: modellen ska vara uppdelad efter hur arbetet utförs, inte efter hur projekteringen är organiserad.

Format och det som går sönder i översättningen

Utbytesformatet mellan projektering och maskin är i praktiken LandXML, kompletterat med dwg. Det branschgemensamma underlaget anger att leverans ”ska ske i formaten Land-XML och dwg” för att vara generellt användbar, och rekommenderar LandXML 1.0 ”för bästa kompatibilitet mellan projektering och produktion”.

Två fel uppstår regelbundet i översättningen mellan system, och båda är osynliga för operatören.

Triangulering som skiljer sig mellan program. En ytmodell beskrivs med trianglar mellan punkter, och vilka trianglar som bildas är inte entydigt bestämt av punkterna. Som underlaget konstaterar kan ”triangulering i olika programvaror … ge olika resultat varför det är mycket viktigt att kvalitetssäkra mot en levererad och kvalitetssäkrad triangelmodell”. Resultatet blir att samma fil ger två olika ytor i två olika system, med avvikelser som är små på plan mark och betydande i branter och vid brytlinjer.

Bågar som blir polygoner. En cirkelbågig linjeföring kan inte representeras exakt av raka segment. Felet mäts som pilhöjd, alltså avståndet mellan den teoretiska båggeometrin och triangelmodellen mitt mellan två tangeringspunkter. Underlaget anger som exempel på förekommande krav att ”export av båggeometrier från anläggningsmodellen ska ha en noggrannhet (pilhöjd) i plan ≤20mm och ≤3 mm i höjd”, och som alternativt kriterium ”¼ av byggplatstoleransen för respektive produktionsdel”.

Till detta kommer de renodlat mekaniska bristerna. Dubbelpunkter – två punkter med samma läge men olika höjd – gör triangelmodellen odefinierad på platsen. Underlaget är kategoriskt: ”Dubbelpunkter får inte förekomma i leverans till produktion. Kvalitetssäkring av detta skall ingå i projektörens arbete.”

Kalibrering – hur modellen knyts till verkligheten

En modell i maskinen är ett koordinatsystem. Marken är ett annat. Kopplingen mellan dem är det enskilt mest kritiska steget i hela kedjan, och det är här de stora felen uppstår.

Maskinen etableras mot kända punkter i projektets byggnät eller stomnät. Vid totalstationsstyrning sker det genom att instrumentet orienteras på samma sätt som vid vanlig utsättning. Vid GNSS-styrning sker det genom att maskinens mottagare arbetar i samma referenssystem som modellen, antingen via nätverks-RTK eller via en lokal basstation som i sin tur är inmätt mot nätet.

Tre fel återkommer:

  • Modellen levereras i ett lokalt system och maskinen arbetar i SWEREF 99, eller omvänt. Avvikelsen blir systematisk och kan vara flera decimeter. Inget i maskinen reagerar – modellen och positionen är båda internt konsistenta.
  • Höjdsystemet blandas. Geometrisk höjd från GNSS och höjd i RH 2000 skiljer sig med den geoidhöjd som gäller för platsen. Används fel geoidmodell, eller ingen, blir hela ytan systematiskt förskjuten i höjd.
  • Basstationen flyttas eller etableras om. En lokal basstation som ställs upp på en ny punkt utan korrekt inmätning förskjuter allt arbete som utförs därefter, medan det som gjordes tidigare ligger rätt. Resultatet är ett steg i den färdiga ytan.

Samtliga tre är referensfel, inte maskinfel. De förklarar varför kvaliteten på produktionsmätningen och på stomnätet avgör vad maskinstyrning levererar, oavsett hur bra utrustningen är.

Kontrollmätning av färdig yta – och varför modellen inte kan kontrollera sig själv

Här finns en logisk fälla som är lätt att gå i. Maskinstyrningssystemet kan spara positioner under arbetet och därmed producera ett slags inmätning av vad som byggts. Det är praktiskt, men det är inte en kontroll.

Om modellen är fel visar maskinens egen loggning att arbetet följde modellen – vilket det gjorde. Felet är inte i utförandet utan i underlaget, och en kontroll som använder samma underlag kan per definition inte upptäcka det. Kontrollmätning av färdig yta måste därför utföras oberoende: med separat utrustning, mot stomnätet, av någon annan än maskinen.

Samma reservation gäller när maskindata används som underlag för relationshandling. Det branschgemensamma underlaget är tydligt med att detta inte är en löst fråga: ”För att fullt ut kunna nyttja maskinstyrningssystem som verktyg för att skapa relationshandling måste nuvarande regelsystem ändras”, eftersom dagens regelverk ”bygger på metoder som inte möjliggör inmätning med maskinstyrningssystem”. Vid enstaka punkter lagrade av operatören tillkommer dessutom att det ”ställs krav på att operatören lagrar data med rätt position”. Formella relationshandlingar mäts därför in separat.

Den oberoende kontrollen är också vad som gör mängdregleringen hållbar. Massor som regleras mot maskinens egen uppfattning om vad den gjort är inte en mätning av verkligheten, och de håller inte om de ifrågasätts.

Ansvaret för modelldata

Den organisatoriska frågan är den minst lösta. Branschunderlaget konstaterar att det är ”mycket viktigt att de digitala leveranser som skickas för tillämpningen maskinstyrning/guidning inom anläggningsbranschen följer tydliga riktlinjer med avseende på användning, nyttjanderätt och ansvar” – och överlämnar samtidigt den frågan till andra arbeten. Problembeskrivningen är rakare: ”I dagsläget är det i stor utsträckning vattentäta skott mellan projektering och produktion.”

Två saker går dock att slå fast ur underlaget. Granskning före leverans är projektörens uppgift: anläggningsmodeller ”ska granskas innan de levereras”, med kontroll av dubbelpunkter, filstorlek, ett produktionslager per fil, onödig information, noggrannhet mot krav och korrekt kodning. Och storleken på överlappszonen mellan delsträckor ”bör överenskommas mellan entreprenör och projektör”.

För en beställare är den praktiska slutsatsen att modelldata måste regleras i förfrågningsunderlaget som en leverans med krav, inte behandlas som en biprodukt av projekteringen. Fyra frågor räcker långt: i vilket format och vilken version levereras modellen, i vilket referenssystem i plan och höjd, vem har granskat den och mot vilken checklista, och hur kontrolleras färdig yta oberoende av maskinen. Den regleringen hör i praktiken till mätplanen.

Sammanfattning

Maskinstyrning tar bort käppen och sätter en fil på dess plats. Precisionen i utförandet ökar, och felen flyttar uppströms – till modellens uppdelning, till formatkonverteringen, till kalibreringen mot stomnätet och till frågan om vem som granskat vad.

Det gör inte tekniken sämre. Den är en av de största produktivitetsvinsterna anläggningsbranschen har gjort. Men den förskjuter var mätkompetensen behövs: från att markera läge på plats till att kvalitetssäkra underlag och kontrollera resultat oberoende av det underlag som användes.

Ivacom arbetar med modelldata, mängdreglering och markmodeller samt kontrollmätning i anläggningsprojekt i Stockholmsområdet, och mäter in färdiga ytor oberoende av maskinens egna data.

Vanliga frågor

Vad är skillnaden mellan maskinstyrning och maskinguidning?

Maskinguidning visar operatören var redskapet befinner sig i förhållande till modellen, men operatören styr själv. Maskinstyrning i strikt mening låter systemet styra hydrauliken så att redskapet automatiskt följer den projekterade ytan. Kraven på modelldata och kalibrering är desamma i båda fallen.

Vilket format används för maskinstyrningsdata?

LandXML är det huvudsakliga utbytesformatet, kompletterat med dwg. I det branschgemensamma underlaget rekommenderas LandXML 1.0 för bästa kompatibilitet mellan projektering och produktion, och leverans anges ske i båda formaten för att vara generellt användbar.

Kan projekteringsmodellen användas direkt i maskinen?

Normalt inte. Projekteringsmodellen är byggd för granskning och samordning och innehåller mer information än maskinen behöver eller kan hantera. Maskinmodellen ska delas upp i delsträckor och produktionslager, med linjemodell och ytmodell per lager, och granskas mot krav på bland annat dubbelpunkter och geometrisk noggrannhet innan den levereras.

Vem ansvarar för att modelldatan är rätt?

Granskningen före leverans anges som projektörens uppgift, medan vissa parametrar som överlappszoner överenskommes mellan projektör och entreprenör. Ansvarsfördelningen i övrigt regleras i projektets avtal och förfrågningsunderlag, och är enligt branschens egen beskrivning inte entydigt löst. Beställaren bör därför ställa uttryckliga krav på format, referenssystem och granskning.

Varför kan en maskin gräva fel när systemet visar rätt?

Därför att maskinen mäter mot modellen, inte mot verkligheten. Är modellen levererad i ett annat referenssystem än maskinen arbetar i, är höjdsystemet blandat eller har basstationen etablerats om felaktigt, blir resultatet systematiskt förskjutet medan allt i maskinen ser korrekt ut. Felet är ett referensfel och upptäcks bara genom oberoende kontrollmätning.

Räcker maskinens egen loggning som kontroll av färdig yta?

Nej. En kontroll som bygger på samma modell som arbetet utfördes mot kan inte avslöja fel i modellen. Kontrollmätning ska utföras med separat utrustning mot projektets stomnät. Branschunderlaget konstaterar dessutom att nuvarande regelverk inte medger att maskinstyrningsdata utan vidare används som relationshandling.

Källor

Ett urval av våra mättjänster

Byggnät inmätning

Vi hjälper er att markera, mäta och beräkna all typ av nät. Vi upprättar byggnät för både stora och små byggarbetsplatser.

Mer om byggnät inmätning

Mängdreglering


För att uppnå bäst resultat ska du anlita en sakkunnig person för utförande av mängdreglering. Vi är specialiserade inom detta område.

Mer om mängdreglering

3D-skanning

3D-skanning möjliggör att vi snabbt & effektivt kan skapa exakta 3D-modeller, analysera terräng och beräkna volymer.

Mer om 3D-skanning